Dags att summera

så är året 2016 snart slut, det känns som att det gått fort, men när man tittar i backspegeln ser man att det har varit ganska innehållsrikt också… 

det var i mars jag skrev mitt första blogginlägg, och det har blivit 16 till sen dess. jag hade nog ingen egentlig plan för hur ofta jag skulle skriva, eller om vad, och jag känner nu att det nog blivit färre, men längre inlägg än vad jag tänkt. antalet läsare har också gått upp och ner, ingen jätteläsekrets direkt, men jag märker att när jag i november började instagramma under namnet @upplagtoavmaskat så har det ökat antalet läsare, kul! Instagram är ju ett mycket snabbare och enklare sätt att förmedla sig, ett bra komplement till bloggen helt enkelt.

om jag övergår till att summera det stickade har det ju blivit en hel del…

En del till mig själv och desto mer att ge bort till andra, precis som det ska vara🙂 

jag har ju satt som mål att jag ska göra en egen design detta år, det blir lite svårt att hinna med känner jag… men koftan till föreställningen gräs på marionetteatern är ju gjord helt efter eget huvud så den tycker jag kan nästan gillas. Dessutom har jag handlat två garnnystan och påbörjat en design, det kanske kan bli lite gjort under jul tänker jag…

Vi hörs 2017:-)

Efter avmaskat kommer uppläggning

dags för nya projekt! jag var ju på syfestivalen i Älvsjö och kom hem med en kasse garn…

det ska bli några mössor, några vantar, några julklappar, en sjal, och så blev det lite utrustning också, en nystmaskin.

 jag har ända sen min mormor gick bort haft en fantastiskt vacker garnvinda i min ägo, en gåva från morfar till mormor julen 1950
och jag tänkte självklart att nystmaskinen blir det perfekta, om än lite modernare och plastigare komplementet, men… när jag skulle testa kombon visade det dig att de inte föll varandra i smaken. garnet föll av vindan, det blev trassel, svordomar och garnvindan lades åt sidan. att bara använda nystmaskinen fungerar ju också tänkte jag, får ha härvan över armen… men det fortsatte att trassla, så mkt att jag behövde sätta mig ner för att trassla ut, och då satte jag mig förstås på garnvindan… en träribba gick av, ännu mer svordomar och ledsamhet i hjärtat. nu måste jag fixa ny ribba och laga den gamla vindan, och köpa en ny vinda som gillar min nystmaskin, kanske helt enkelt inte skulle påbörjat detta projekt:-(
sån tur att jag ägnat mig åt lite stickning också. två av nystanen här ovan blev en mössa till Lena. jag följde inte mönstret helt men på ravelry kan du läsa hur jag gjorde. mössan blev supermjuk och mönstret med lyfta maskor var kul att sticka.

sen har jag stickat vantar… många vantar… jag gillar tant koftas vantmönster, jag gillar att sticka dem för stora, med ganska grovt garn, och sen tova ihop dem i tvättmaskin så de blir varma och mjuka. jag har gjort ett par till mig själv, broderade med små hjärtan (enkla kedjestygn blir supersöta hjärtan om man gör dem två och två, lite på snedden mot varandra)

sen har jag gjort ett par till min ”lilla” märta, och där var jag duktig och tog bilder genom processen, så här ser det ut från början, glest och stort…

och här är skillnaden efter tovning…

nu ska de bara broderas, och hamna i lämpligt paket under granen:-)

så, dags att sticka vidare, många hemliga projekt på G nu, får återkomma om dem lite längre fram. 

förresten, ytterligare en nyhet sen sist, jag har startat ett nytt insta-konto, där jag ska försöka lägga ut stickrelaterade bilder lite oftare… och med mindre text… du kan följa mig där på @upplagtoavmaskat

lite bloggande, mkt stickande…

hjälp vad tiden går fort och usch så dålig jag är på att skriva här. men jag har en mkt giltig ursäkt, jag har varit fullt sysselsatt med att sticka, och virka, så jag har helt enkelt inte hunnit:-)

när jag väl stickat färdigt Malins kofta fick jag skynda mig att få klart selmas poncho, det är en divvy, likadan som jag stickat till mig själv men i lite mindre storlek och lite djärvare färg. jag mätte på fölsedagstjejen och höftade lite och resultatet blev riktigt bra, tyckte vi båda. om du vill veta mer om mina ändringar i mönstret kan du läsa här

sen var det så äntligen dags att sticka färdigt min egen kofta, den som jag påbörjade före sommaren men som har blivit liggande till förmån för annat. jag tror att jag tidigare berättat att jag egentligen ser mig som en monogam stickare, jag har bara ett projekt på gång åt gången. men så har det verkligen inte varit sista tiden, det har varit många saker som blivit liggande… i alla fall,  nu är den gråa, skräddade koftan äntligen klar och jag är supernöjd

koftan var rolig och snabb att sticka. bara rätstickning, och man gjorde ett kort bakstycke och sen två konstigt formade framstycken som vid montering skapade hela den snygga passformen. så här såg delarna ut (ärmar gjorde jag förstås också men de var som vanligt)

när koftans delar var färdigstickade var det ”bara” att sy ihop dem och vips var den nästan klar. nästan, eftersom det också fanns en jättesnygg detalj i form av en virkad kant längs hela koftan. först ett varv fasta maskor, sen ett varv med kräftmaskor, dvs man stickar baklänges, tekniken finns förklarad tex här och så här fint blev resultatet

för den som undrar är det min fantastiska japanska dvärglönn som skymtar  i bakgrunden, om du inte har en sån i din närhet, köp en!

nåja, när koftan var klar gav jag mig raskt in på nästa projekt, en pristagarmössa! igår var det nämligen dags att kora Årets kraftkvinna. kraftkvinnorna är ett ideellt nätverk jag är med och driver. vi jobbar för att öka andelen kvinnor i energisektorn (där jag jobbar) och vi försöker också synliggöra alla de kompetenta kvinnor som finns i sektorn redan idag, så att de kan fungera som förebilder och locka fler tjejer till branschen. vi har instiftat ett pris, till årets kraftkvinna, så här ser hon  ut, i sin nya mössa:-) Jenny Larsson heter hon och hon jobbar på vattenfall.

mönster till mössan är mitt eget. ett lite tjockare merinoullgarn, virknål 7, 70 luftmaskor till en början och sen virka ihop till en ring. därefter fasta maskor till ca 15 cm höjd och sen ihoptagningar vartannat varv. börja med att virka 8 m, virka sedan ihop två m osv varvet runt. när det är 5 m mellan de ihopvirkade maskorna görs minskningarna på varje varv tills det är slut på maskor.

inte nog med att pristagaren fick en helt unik mössa, mina kompisar i styrgruppen för nätverket fick också varsin…

vi har jobbat hårt med hela eventet, från lanseringen i almedalen i somras till finalen igår och vi firade därför oss själva med en middag på en nyöppnad restaurang efter prisceremonin, portal hette restaurangen och den kan verkligen rekommenderas!

Så avslutningsvis ett tips, i helgen är det syfestival på älvsjömässan, ett eldorado för en garnnörd som jag själv. åk dit och bli inspirerad, så kanske vi ses!

 

Provlappar…

så har jag då äntligen börjat kursa, så  himla roligt! tänk att jag ska få gå på kurs och sticka en hel helg i månaden ända fram till våren, vilken lyx.

jag tänkte dela med mig av mina nya kunskaper här på bloggen, så kan ni som inte hittat till HV än också hänga med, och kanske anmäla er nästa år:-)

så här färglatt blev resultatet från den första helgen. första dagen ägnades åt mönster med räta och aviga maskor. kanske låter trist men oj vad mycket fint man kan göra bara man kan dessa två sticksätt, se bara här

den gröna lappen kallas korgmönster, den vita lappen heter seersucher stitch och den rosa lappen kallas för rutnät. men favoriten denna första kursdag var helt klart hermannas underkjol, mönstret kommer från hennes bok gotländsk sticksöm från 1925. när det stickas blir mönstret plisserat, jag tänker mig en kort kjol, till Selma, eller kanske till mig själv…

dag två på kursen handlade om mönster med lyfta maskor. även det här är en relativt enkel teknik, som ger häftiga resultat. Man kan sticka med en färg, som det här bikakemönstret

eller med flera färger som här nedanför. men det som är bra med den här tekniken är att även om man stickar med flera färger så stickar man bara med en färg i taget, inga trådar som löper på baksidan, inget strul helt enkelt, bara snyggt!

alla dessa mönster bygger på att man lyfter en eller flera maskor utan att sticka dem, det kan vara ett varv man lyfter eller flera och i kombination med räta och aviga maskor får man alltså dessa effekter, häftigt. Den grön/rosa heter krusad yta, den rosa/blå/vita rutmönster, den blå/gula kallas helt enkelt rand och här har jag provat mönstret både med en och två färger. Den sista lappen – gul/rosa heter vävmönster och materialet ser verkligen vävt ut och det blir jättetätt.

så, hur ska jag summera den först kurshelgen? Det handlar ju inte bara om stickningen, det var tolv nya stickerskor att lära känna också, och vår lärare Sanna. sammantaget blir utvärderingen av helg no 1 – toppen!

avslut och nystart!

så, dags för hösten att göra entré, inte helt fel när man gillar stickat… innan jag berättar om planerna för hösten tänkte jag göra ett ordentligt avslut för sommarens projekt, och det har faktiskt varit ganska många.

jag börjar från början, med koftan jag stickat åt Malin. den rosa, fluffiga, volangprydda gräddbakelsen som följt med mig på resa genom europa. vi började vår tid tillsammans i Kroatien, med 37 gradig värme började jag lägga upp de 512 maskorna som krävdes för volangkanten på bakstycket. när uppläggningen var klar (typ 45 min senare) hade jag en dryg decimeter garn kvar av uppläggningsänden, man kan väl säga att vi fick en bra start koftan och jag:-) det blev ett par timmars stickning varje dag, på stranden, vid poolen och på balkongen – najs. sen åkte vi vidare till Italien där det också blev det mycket poolstickning, och mycket storytel (en fantastisk uppfinning det här med ljudböcker, speciellt i kombination med stickning och solstol). från Italien gick resan via hemmet till tofsö och efter en ytterligare vecka där landade vi i skåneland där koftan blev färdigstickad och monterad. igår träffade jag Malin och valde knappar och igår blev den färdig, visst blev den fin…

o fina detaljer

nu ska den bara lämnas till sin fina ägare och då skiljs vi åt koftan och jag, så brukar det ju inte vara så ofta  när jag stickar så här stora saker, men koftan – det känns helt rätt att Malin ska ha dig!

ja, det var ju ett av sommarens projekt. sen har jag ju haft en hemlig virkning/stickning på g också. förrförra helgen var det nämligen bröllop. min fina fina kusin Elsa gifte sig med sin kärlek sen tio år, Niklas, och jag och mannen var bjudna. vi bjöd dem på en dag med familjen på artipelag som present, men sen kunde jag ju inte låta bli att ge dem något hemgjort också. ett par mössor i egen design, kompletterat av en kärleksvante fick det bli. superfina både på mina modeller här hemma…

och på brudparet, tror dock inte de behöver använda dem på smekmånaden på Seychellerna…

men inte tog projekten slut för det. sommarens roligaste stickning hjälpte faster bitte till att ge mig. bitte är skräddare och syr till många teaterproduktioner, just nu till marionett teatern på stockholms stadsteater. hon står i detta projekt för såväl design som produktion av kostymerna och ville att dockorna skulle ha stickat på sig. jag fick frågan om jag ville sticka lite, och om jag ville! jag satte ju som mål för året att jag skulle göra en egen design, och på det här sättet kunde jag få testa, i  liten skala, perfekt! efter en provning i bittes atelje där vi tog måtte på dockorna skred jag till verket. jag har designat fritt med enda förbihållet att färgen skulle vara beige och att det skulle finnas flätor både på tröjan och koftan. jag stickade tröjan uppifrån och ner på rundsticka, med raglanökningar för att skapa ärmarnas och kroppens vidd. koftan likadant men den stickade jag fram och tillbaka, inte runt runt. så här blev de, jag är supernöjd och nu längtar jag bara efter att se dem på sina ägare:-)

nu är det dags för nystart. jobbet har dragit igång, barnen är i skolan, förkylningarna på plats, och en fölsedagsstickning upplagd. min fotograf selma fyller ju år om mindre än två veckor, 11 år… inte nog med det, till helgen drar min nya kurs igång, jag har lyckan att under det närmsta året få tillbringa sex veckoslut på handarbetets vänner där jag ska gå grundkurs i stickning – underbart!

Semester

sommarens semester har börjat på resande fot, ovanligt för att vara min familj. vi började med en otroligt varm o skön vecka på vackra ön Brac i Kroatien. nu har vi landat i Toscana för ytterligare en veckas sol o bad o intryck, så vackert och inspirerande!

med på resan finns självklart ett antal stickprojekt. ett är hemligt och får bloggas om senare, när resultatet överlämnats till sina nya ägare… ett är wip (work-in-progressiv), ett har jag inte börjat på än och ett är redan färdigt så det tänkte jag fokusera på här.

det har blivit ytterligare en soltopp till selma… hon behöver verkligen inte fler, men jag behövde ett litet projekt att ha med på t-bana och resa, gärna i bomull och gärna gjort med garn som redan fanns hemma. sagt och gjort, jag hittade ett blått bomullsgarn och började ett virkningsprojekt, utan mönster men med en klar bild i mitt huvud om hur det skulle bli. det blå garnet tog slut när jag kommit halvvägs, så toppen fick bli randig… Resultatet ser ni här:

den blev ungefär som jag tänkt mig, fast allra bäst är den förstås när den används av selma, denna gång i en utmanande aktivtetsbana vi hittade på stranden

selmas betyg var gott, men hon tyckte toppen glipade lite i sidan, och i efterhand skulle jag börjat med 20 fler maskor i botten, ska försöka åtgärda detta i efterhand på något sätt… och i efterhand hittade jag också den här beskrivningen som jag skulle kunnat använda mig av. så här gjorde annars jag min topp:

soltopp no 2

jag började med att virka 90 luftmaskor

hela linnet är virkat med halvstolpar (ett omslag, ner genom en maska o hämta upp garn, sen dra igenom alla tre maskor på nålen) första varvet virkade jag i bakre maskbågen i alla maskor och gjorde första halvstolpen i andra maskan från nålen

vid varje varvs slut virkade jag två luftmaskor i vändningen, vartannatvarv virkade jag i främre maskbågen och vartannat varv i bakre maskbågen (så att linnet fick en randig struktur på framsidan) i början av varje varv (utom det första) minskade jag en maska i början (ett omslag, ner i första maskan o hämtade garn, ner i andra maskan o hämtade garn o sen drog jag garnet igenom alla 4 maskor på nålen)

jag virkade på tills jag hade 30 maskor kvar och gjorde då ett hålvarv genom att virka stolpar i vartannan maska och hoppa över varannan och där istället göra en luftmaska. på slutet hade jag inget garn kvar, därförblev snörena som används för att knyta toppen både korta och tunna, något som också får åtgärdas när vi kommit hem igen…

nu fortsätter semesterstickningen med den kofta jag gör på uppdrag av malin, den blir rosa, volangig och riktigt fin, men mer om det nästa gång!

 

soltopp till selma

dagarna bara går, tänk att det alltid är så så här års… jag känner ändå att årets maj har varit helt OK, full av en massa jobb, men lycklig utgång av det hårda slitet gör att det känns roligt och värt all möda. dessutom har jag hunnit vara med barnen på både gitarravslutning, dagispicnic och skolavslutning, utan att det känts allt för proppfullt. kanske min räddning varit att jag hunnit sticka lite och varit lite kreativ.

jag har en kavajkofta på G till mig själv, men den är i ett grått, tjockt yllegarn och när solen skiner och värmen kommer känns det helt enkelt inte tillräckligt inspirerande. jag gick därför förbi garnaffären på väg hem från jobbet en dag, och fastnade inte helt oväntat för drops cotton viscose. det är en härligt silkigt och somrigt garn och jag kände direkt att jag ville sticka ett sollinne till min 10-åring i det. eftersom mitt hjärta dessutom klappar lite extra för alla fantastiska produkter vi kan få från skogen känns det extra kul att sticka i ett garn som till nästan 50 % består av skogsfiber (viscose).

jag fastnade för två färger, champagne och cerise och tänkte att ett randigt linne skulle bli snyggt, smalrandigt (inspirerad av min senaste kofta). men, när jag sen kom hem med mitt garninköp och invigde selma i mina planer visade det sig att hon hellre ville ha ett bredrandigt linne… så, det blev en kompromiss, jag började brett och gjorde ränderna smalare och smalare ju högre upp jag kom.

jag är väldigt nöjd med resulatet och som tur är verkar selma vara det också, linnet packades nyss ner i väskan när hon åkte iväg till skåne för att hänga med kusinen, farmor och farfar en vecka:-)

om du blev sugen på att sticka ett linne själv så följer en beskrivning av hur jag gjorde linnet längst ner i detta inlägg.

men jag har inte bara stickat sen sist, jag har virkat bakelser också, till alla dagisfröknar vi snart ska tacka av. vi har haft våra barn på samma dagis i totalt 12 år och det är inte utan att det känns lite vemodigt att sluta gå dit på morgnarna. speciellt det här sista året har varit helt fantastiskt, och alla märtas fröknar är verkligen värda alla bakelser de kan få den här sommaren, så, de här får de av mig!

selmas soltop

bål

jag mätte selma runt höfterna, och räknade med masktätheten ut hur många maskor jag behövde lägga upp, i mitt fall 160 maskor. sen stickade jag runt, runt, de första 6 varven stickade jag vartannat varv avigt för att få en kant. när jag kommit lagom högt (ca 30 cm)stickade jag fram och tillbaka över hälften av maskorna för att få till ryggen på linnet. jag stickade 6 varv i slätstickning (även här alltså vartannat varv avigt eftersom jag nu stickade fram och tillbaka istället för runt, runt) och avmaskade sedan dessa 80 maskor.

framstycke

sen var det dags att sticka över de resterande 80 maskorna som utgjorde ”framstycket”. jag stickade 4-5 cm ytterligare samtidigt som jag började avmaska i båda sidorna av linnet genom att lyfta en maska, sticka en maska och sen dra den lyfta maskan över den stickade. efter 4-5 cm fortsatte jag med dessa avmaskningar i sidorna samtidigt som jag började avmaska även i mitten av linnet. så fort man börjar avmaska i mitten får man sticka en sida för sig. jag fortsatte med minskningarna vartannat varv i de båda sidorna (dvs i början av varje varv) i 4 cm och gjorde dem sedan med 4 varv emellan tills jag hade 6 maskor kvar på stickan.

knytband

de resterande 6 maskorna blev ett knytband och för att det skulle se snyggt ut även med de ändar som hängde i rosetten bak i nacken så stickade jag dem som en sk.i-cord. en i-cord stickar man genom att använda en strumpsticka. man stickar räta maskor från rätsidan, och när man kommer till slutet på varvet, så vänder man inte stickan utan man drar garnet bakom stickan och börjar från rätan igen med att sticka räta maskor. om man drar lite i garnet när man dragit det bakom stickan så blir det inte en lång garntamp på baksidan utan istället ser det ut som maskor som stickas i en cylinder. jag avmaskade när bandet var ca 30 cm och stickade andra sidan likadant.

montering

eftersom linnet är stickat i ett stycke är det mest att fästa trådar som gäller. men, jag tyckte att ryggen blev lite för hänging och vid så för att åtgärda det sydde jag ner som en fåll av de 6 varv jag stickat innan jag avmaskade i ryggen. det blev en kanal som var knappt 1 cm bred och i den drog jag sedan ett resårband som jag sydde fast i båda ändar. det blev lite rynk och resårbandet hjälper till  att hålla linnet uppe i ryggen.

nu är det klippt!

så, äntligen dags att berätta om ett projekt, ett färdigt sådant, jippi! för ganska precis två månader sedan la jag upp maskor för att sticka en kofta. den här gången var tanken att det skulle bli en vardagskofta, en sån man drar på sig när man är lite frusen, ska ut i skogen eller bara vill mysa. mina tidigare koftor är mer såna jag har på jobbet, istället för kavaj. jag bestämde mig för att göra den randig, efter det här mönstret. man kunde välja att sticka den fram och tillbaka, dvs. vartannat varv rätt, och vartannat varv avigt, eller så kunde man sticka den runt, runt, med bara räta maskor. självklart valde jag det senare, även om det betydde att jag i slutändan skulle behöva klippa upp det jag stickat, för att få en kofta…

på stickspråk kallas detta att ”steeka” och även om jag har gjort det ett par gånger tidigare var det väldigt länge sedan sist. denna gång ville jag dessutom pröva en ny metod som jag bara läst om, att virka längs kanterna innan jag klippte, istället för att som jag tidigare gjort sy med symaskin fram och tillbaka för att hålla maskorna på plats.

nedan följer berättelsen om hur min tröja blev till en kofta:-)

själva stickprocessen slipper ni höra så mycket om, det var mest runt, runt, byta färg, runt, runt osv. men, jag gillar den här typen av mönster där man börjar uppifrån och ökar för ärmarna ända tills man sätter ärmmaskorna på en tråd för att sedan jobba sig neråt med kroppen. det är smart eftersom man kan prova under tiden, kolla hur lång man vill ha sin kofta och att ärmarna har rätt vidd. när kroppen är klar tar man upp ärmmaskorna igen och stickar sig neråt på samma sätt som med kroppen. när man stickat färdigt är koftan verkligen nästan färdig, bara lite trådar att fästa men ingen montering alls nästan, utom knappslån då…

så här såg koftan ut när den var en tröja, utan kanter. som ni ser är det en rand i mitten, det är här klippandet ska ske…totalt är det 7 maskor som är avsatta för klippning, med en avig i början och en avig i slutet.

när koftan fortfarande var en tröja plockade jag upp maskor och stickade knappbanden, på ena sidan gjorde jag knapphål. klippmaskorna är kvar mittemellan de två knappbanden.

själva virkandet missade jag förstås att fota… så jag har gjort det lite i efterhand, ni kan inte se klippmaskorna på dessa bilder eftersom jag visar mitt på ryggen av den färdiga koftan, men ni kan se hur jag virkat ihop maskorna. den gröna tråden markerar mittmaskan, alltså där själva klippet ska ske.

jag virkade ihop den högra delen av mittmaskan med den vänstra delen maskan till höger om den. jag virkade fastmaskor på detta sätt längs med hela tröjan. sen virkade jag ihop den vänstra delen av mittmaskan med den högra delen av maskan till vänster om den. det är det ni ser på bilderna nedan. jag hittade en bra tutorial att följa.

till slut såg det ut så här, två långa virkade rader runt mittmaskan, och dags att klippa upp den smala gången däremellan.

så här såg det ut när jag satte saxen i tröjan och efter klippet!

resultatet, tada! en superfin kant, inte tillstymmelse till att garnet ska börja fransa sig, allt blev bara hur bra som helst! om jag någon gång ska göra en sån här kofta igen ska jag definitivt använda samma teknik, mycket snyggare än att sy med maskin, mycket enklare också och så känns det riktigt hantverksmässigt också!

så här bra blev koftan på sin ägare, tack till wilmer för fotoassistans.

och det där med OM jag skulle göra koftan en gång till… det finns en person som redan bett om att få en i rätt storlek, världens bästa märta…

 

 

intresseväckande

jag har ju redan berättat att jag stickat väldigt länge, min första tröja gjorde jag när jag var typ 14. men jag har ju inte alltid stickat så mycket som jag gör nu, eller har gjort de senaste 10 åren. jag skulle tro att mitt intresse pånyttföddes dels när jag fick barn, och dels när jag började köpa på mig lite böcker…

jag gillar att läsa, jag gillar framförallt att läsa böcker som inspirerar, böcker som lär mig något, böcker med bilder och böcker med spännande titlar. kanske inte konstigt att jag föll för dessa två…

stich´n bitch skulle jag verkligen säga är en klassiker. bara titeln… sen är den så himla informativ men samtidigt otroligt roligt skriven. boken är full av massor av tips som gjort mitt stickande både roligare och snyggare. jag kan inte nämna allt här men för er som inte vet vad ”kitchener stich” är, låna eller köp boken (eller börja sticka koftor och tröjor så att du inte behöver montera ihop dem). när jag sträckläst denna underbara bok var det liksom självklart att läsa ”tvåan”, även den med fantastisk titel… den här boken förklarar allt som är värt att veta om virkning, inte min favoritsysselsättning kanske, men det har blivit en del virkat också, den här mössan (som min 13-åring använt hela vintern) hade jag nog inte givit mig på att designa utan att ha läst the happy hooker…

med dessa böcker som start har jag sedan fyllt på min bokhylla. och även om de flesta mönster jag stickar efter idag finns på nätet så kan jag inte låta bli att bli extra inspirerad av att se mönster i bokform. jag älskar att grotta ner mig i böcker med olika teman. jag har många böcker med accessoarer, de är ju perfekta presenter och resestickningar. här kommer några favoriter i denna kategori. sticka accessoarer av nina sagulin , sticka småvarmt av johanna wallin (båda dessa böcker verkar vara slut på förlaget men kan lånas på bibblan:-), sticka mössor vantar sockor och sticka halsdukar kragar snibbar, båda skrivna av ann-mari nilsson och utgivna på hemslöjdens förlag finns fortfarande att få tag på. det är ganska olika böcker, men väldigt välskrivna och inspirerande allihopa, jag har stickat massor från dem alla.

sen har jag en tanke i bakhuvudet att jag någon gång ska börja designa egna mönster. tanken har funnits där länge, och för att vara väl förberedd när andan faller på har jag införskaffat dessa böcker att inspireras från. the knitters handy book of sweater patterns innehåller ett antal basmodeller. beroende på garntjocklek och storlek kan man från detta uppslagsverk leta sig fram i tabeller för att få fram hur många maskor som ska läggas upp, tas in, läggas ut etc. ett riktigt ingenjörsverk, som skrivet för mig med andra ord;-) de andra två böckerna, knitting on the edge och knitting over the edge innehåller massa förslag och framförallt bilder på olika mönster, kanter, bårder och möjligheter. tillsammans tänker jag att dessa böcker kan utgöra en bra grund för egen design. nu fattas det bara att jag sätter mig ner och tar mig tid…

när jag nu gått igenom min bokhylla och fått ner mina tankar på bloggen känns det som om jag planterat ett frö i mitt huvud. jag funderar på om jag inte ska utmana mig själv, helt enkelt bestämma mig för att göra en egen design, och sätta en tidsgräns för när den ska vara klar. jag är inte riktigt där än, men när ett frö väl är planterat, så kan det ju i princip bara växa. jag kan därför nästan lova att jag återkommer i frågan.

i slutet på förra inlägget utlovade jag visst lite ordkunskap, det får bli avslutningen på detta inlägg. hämtat direkt från stich´n bitch kommer här lite förkortningar som är väldigt bra att kunna, när man surfar runt i stickrymden:

LYS – local yarn store, i mitt fall oftast litet nystan eller ljungkvists garn men även garnverket får besök ibland

STASH – förrådet, ja inte skidförrådet i garaget, utan garnförrådet förstås

SEX – stash enrichment expedition – dags att fylla på garnförrådet, inget annat!

UFO – unfinished object – det som blir kvar i korgen med andra ord

FO – finished object – alla fantastiska plagg som blir klara

WIP – work in progress – på stickorna för tillfället, ska inte blandas ihop med UFO!

KIP – knit in public – något jag ägnar mig ganska ofta åt, allra senast till min nya chefs stora nöje…

FROG – att repa upp något stickat, tanken är att grodan låter likadant som ljudet när man repar upp en större mängd stickat

 

mycket snack…

inser att jag gick ut väldigt hårt med att visa upp mycket av det jag stickat de senaste åren, sen har jag mest snackat, om ravelry, om material och om en massa annat. nu är det dags att ge lite inspiration igen, och visa att jag inte bara snackat, eller skrivit sen i januari när jag gjorde mitt första inlägg…

jag berättade om sjalkoftan schleeves i ett tidigt inlägg, den är sedan länge klar, men tyvärr ett exempel på när det inte riktigt blir som man vill. den blev helt enkel för gles, jag borde kanske stickat den i dubbelt garn för jag har kvar hälften av garnet jag köpte för att göra den. i vilket fall, så här blev den, kanske kommer till användning någon gång i sommar:-) eller så stickar jag en till, i tjockare garn, den var kul att sticka!

dagen efter schleeves blev klar var det dags för mys & maska, den stickjunta jag är  med i. det vara bara att lägga upp för något nytt. valet föll på en poncho, divvy i ett grått ullgarn. även denna är färdig och jag är mycket nöjd med resultatet, har använt den flera gånger. men helt ärligt, stora plagg, bara slätstickning och grå färg, det är liksom inte riktigt min grej. som tur var kom det en alpresa med flyg och busstid som gjorde att den ändå blev klar. tack till finaste dottern Selma som agerade fotograf i solen.

nu har jag en kofta på stickorna, hverdagsjakka heter den och jag stickar på norska, inte helt enkelt måste jag tillstå, men det blir bra. här kommer bilder på work-in-progress, återkommer när den är klar. som ni kanske ser är det ingen kofta just  nu, jag har valt att sticka den runt runt, och kommer med andra ord få klippa upp den när jag är klar, det kanske blir ett blogginlägg i sig:-)

när jag håller på med såna här stora projekt funkar det inte så bra att ha med dem i väskan, och en stickning i väskan, det måste jag nästan ha. så, det har blivit några småsaker också, de här halvvantarna till exempel, stickade i det mjukaste garn som finns

och så håller jag på med ett par sockor till mig själv, där jag tagit garn från stashen:-)

stash ja, det har jag ju en del, och jag inser att jag kanske slänger mig med en del termer som inte är helt bekanta… stash är alltså garnlagret här hemma. nästa inlägg ska jag gå jag in mer på stickspråk, och så ska jag ge er lite boktips också.

jag har de senaste veckorna träffat flera vänner och bekanta som hänvisat till bloggen, jättekul att ni läser, och jättekul att höra att vi är fler garnälskare där ute! när jag i veckan flög hem från Kastrup träffade jag Sara som jag pluggade tillsammans med på teknis och inte har sett på väldigt länge, det visade sig att hon också hade en stickning i handbagaget, och hade hittat till min blogg, hur har det gått med klänningen du stickade på Sara?