så, äntligen dags att berätta om ett projekt, ett färdigt sådant, jippi! för ganska precis två månader sedan la jag upp maskor för att sticka en kofta. den här gången var tanken att det skulle bli en vardagskofta, en sån man drar på sig när man är lite frusen, ska ut i skogen eller bara vill mysa. mina tidigare koftor är mer såna jag har på jobbet, istället för kavaj. jag bestämde mig för att göra den randig, efter det här mönstret. man kunde välja att sticka den fram och tillbaka, dvs. vartannat varv rätt, och vartannat varv avigt, eller så kunde man sticka den runt, runt, med bara räta maskor. självklart valde jag det senare, även om det betydde att jag i slutändan skulle behöva klippa upp det jag stickat, för att få en kofta…
på stickspråk kallas detta att ”steeka” och även om jag har gjort det ett par gånger tidigare var det väldigt länge sedan sist. denna gång ville jag dessutom pröva en ny metod som jag bara läst om, att virka längs kanterna innan jag klippte, istället för att som jag tidigare gjort sy med symaskin fram och tillbaka för att hålla maskorna på plats.
nedan följer berättelsen om hur min tröja blev till en kofta:-)
själva stickprocessen slipper ni höra så mycket om, det var mest runt, runt, byta färg, runt, runt osv. men, jag gillar den här typen av mönster där man börjar uppifrån och ökar för ärmarna ända tills man sätter ärmmaskorna på en tråd för att sedan jobba sig neråt med kroppen. det är smart eftersom man kan prova under tiden, kolla hur lång man vill ha sin kofta och att ärmarna har rätt vidd. när kroppen är klar tar man upp ärmmaskorna igen och stickar sig neråt på samma sätt som med kroppen. när man stickat färdigt är koftan verkligen nästan färdig, bara lite trådar att fästa men ingen montering alls nästan, utom knappslån då…
så här såg koftan ut när den var en tröja, utan kanter. som ni ser är det en rand i mitten, det är här klippandet ska ske…totalt är det 7 maskor som är avsatta för klippning, med en avig i början och en avig i slutet.
när koftan fortfarande var en tröja plockade jag upp maskor och stickade knappbanden, på ena sidan gjorde jag knapphål. klippmaskorna är kvar mittemellan de två knappbanden.
själva virkandet missade jag förstås att fota… så jag har gjort det lite i efterhand, ni kan inte se klippmaskorna på dessa bilder eftersom jag visar mitt på ryggen av den färdiga koftan, men ni kan se hur jag virkat ihop maskorna. den gröna tråden markerar mittmaskan, alltså där själva klippet ska ske.
jag virkade ihop den högra delen av mittmaskan med den vänstra delen maskan till höger om den. jag virkade fastmaskor på detta sätt längs med hela tröjan. sen virkade jag ihop den vänstra delen av mittmaskan med den högra delen av maskan till vänster om den. det är det ni ser på bilderna nedan. jag hittade en bra tutorial att följa.
till slut såg det ut så här, två långa virkade rader runt mittmaskan, och dags att klippa upp den smala gången däremellan.
så här såg det ut när jag satte saxen i tröjan och efter klippet!
resultatet, tada! en superfin kant, inte tillstymmelse till att garnet ska börja fransa sig, allt blev bara hur bra som helst! om jag någon gång ska göra en sån här kofta igen ska jag definitivt använda samma teknik, mycket snyggare än att sy med maskin, mycket enklare också och så känns det riktigt hantverksmässigt också!
så här bra blev koftan på sin ägare, tack till wilmer för fotoassistans.
och det där med OM jag skulle göra koftan en gång till… det finns en person som redan bett om att få en i rätt storlek, världens bästa märta…
En del till mig själv och desto mer att ge bort till andra, precis som det ska vara🙂 
